✩ StillaNatt.cc ✩

Hemsidan och skrivande

StillaNatt.cc ⁕ 13 juni 2025

Jag skapade denna hemsida efter att under flera års tid lekt med tanken att jag skulle starta en blogg eller skriva en bok av något slag. De senaste tio åren har jag skrivit regelbundet men endast för mig själv. En slags journal eller dagbok har det blivit dels som ett sätt att öva mig på att skriva och uttrycka mig själv i ord, i hopp om att bli bättre och göra det jag vill ha sagt förståeligt för andra, och dels som ett sätt att lätta på hjärtat och få ned mina tankar och känslor. I början var tanken att skriva för att bli bättre på att skriva men med tiden blev det en slags terapi för mig själv där jag samlade mina tankar om saker och ting, dels yttre ting likt politik men även inre ting vilka handlar mer om filosofi, religion och psykologi.

Efter tio år av skrivande har det dock känts udda att endast skriva för mig själv. Av de tusentals texter jag skapat kanske jag har delat med mig av tre till närstående, resten har jag hållit för mig själv och dessutom raderat då det mesta jag skrivit varit meningslöst dravel — jag har skrivit även om jag inte varit motiverad till att skriva och kvaliteten har många gånger blivit därefter.

Denna hemsida skapade jag efter att ha lekt med tanken att skapa en blogg eller på något sätt börja uttrycka mig för allmänheten. Jag tänkte först skapa ett konto på något socialt medium som Gab där lite längre texter tillåts men det blev inget av det. Jag tänkte på X också där det nuförtiden går att skriva lite längre även där men ingenting passade mig. En blogg på WordPress dök upp som tankealternativ men inte heller det kände jag var intressant då jag inte gillade någon av de designmallar som finns att tillgå.

Alla dessa plattformar har sedan sina egna regler och jag gillar inte sådant. Skriver jag något som ägarna till plattformarna inte gillar riskerar jag att få mitt konto blockerat och borttaget. Vill jag skriva något för allmänheten vill jag göra det ärligt och inte behöva begränsa mig och uttrycka mig otydligt för att vissa ord och åsikter inte konkret får sättas ord på. Jag finner sådant vara för ofritt och tröttsamt. Vardan denna rädsla för ord? Jag gillar yttrandefrihet.

Skulle jag försöka författa en bok hade det varit något liknande. Då hade jag velat få den publicerad av ett bokförlag och då är det dessa som har makt att kontrollera mitt innehåll. Säger jag vad jag verkligen tycker och tänker blir det svårt att hitta en bokförläggare som vill ta sig an min bok och återigen hamnar jag i andras våld.

Det mest logiska tycktes för mig vara att göra en egen hemsida och skriva vad jag vill på den. Då är jag min egen herre i något större mån än vad jag vore på någon plattform. Dessutom slipper jag alla kommentarer där folk antingen skall berömma eller svärta ned vad jag skrivit. Jag är trött på vad folk har att säga om saker och ting och finner de flesta kommentarer på olika sociala medier vara meningslöst gnäll och därmed ointressanta. Jag kan inte ens lita på kommentarer längre då mer och mer tycks vara skrivet av botar och inte ha en riktig människa bakom.

Därmed fick det bli en egen hemsida som jag ser likt ett arkiv för mina egna tankar och åsikter. Ofta har jag känt en frustration i konversationer att jag inte riktigt får sagt det jag vill ha sagt, mestadels på grund av brist på tid, och det har jag funnit vara tråkigt. En hemsida med egna texter kan till vis del råda bot på detta.

Jag vet sedan inte hur hemsidan kommer att utvecklas (för tillfället har jag väl en eller noll läsare men jag har inte brytt mig om att sprida den heller såhär i början). Jag kanske tröttnar och stänger ned sidan om en månad eller så evolverar den till något annat ifall jag får någon ny idé.

Senast idag funderade jag på hur det skulle bli när jag blev nöjd med vad jag skrivit hittills och inte skulle komma på mer saker jag ville ta upp. Kommer jag stänga ned sidan då? Eller kommer jag tröttna på korta inlägg och ge mig i kast med något större som en bok? I sådana fall, då jag inte orkar hålla på med bokförlag, får det bli en ebok som jag publicerar gratis här på sidan eller någon annat plats. Alla med en internetuppkoppling och en mobiltelefon eller surfplatta — eller dator även om det är jobbigt att läsa längre texter på en sådan — har då tillgång till denna bok och det gillar jag mer än att folk skall behöva köpa en fysisk bok och få den fraktad till sig. Digital kommunkation minskar avståndet mellan människor här på jorden, det tar ned priset på information så varför gå emot detta? Dessutom befriar internet den lilla människan från bokförlag och förläggares tyglar och låter alla individer få sin röst hörd. Denna decentralisering av möjligheten att sprida information är också något jag ser positivt på.

Jag får se hur det blir med allting. En dag i taget. Inget skrivet i sten. Det blir vad det blir av det hela.

Många texter har jag dessutom läst på internet vilka jag upplevt som mestadels skit. Dock har jag noterat att det alltid tycks finnas ett uns av sanning även i det som överlag ter sig falskt och vilseledande. Ingen tycks ha helt rätt men ingen tycks ha helt fel heller.

Även om någon skriver något som generellt är dåligt kan jag ändå beundra och uppskatta att de tagit sig tid att skriva något. Personen tycker sig ha åsikter värda att dela med andra, de tar sig tid att skriva ned detta i hopp om att hjälpa människor och ge människor ny kunskap och insikt. Det finner jag vara bra i denna tid av exempelvis ändlöst med meningslösa videos på TikTok och Instagram. Ett sådant genuint försök att delge kunskap kan jag inte svärta ned och klaga på — förvisso finns även folk som skriver endast för att tjäna pengar och dessa gillar jag inte alls.

Jag tycker snarare att det är varje så kallad "intellektuell" människas plikt att dela med sig av informationen de besitter. Ingenting är perfekt, ingen är allvetande men tillsammans går det att lära av varandra och bygga vidare på varandras tankar och idéer. Det vill endast till att dessa kommer ut i etern och görs offentliga för andra att ta del av.

En människa som besitter en massa kunskap och sedan skall dö utan att ha delat med sig av den till andra tycks i mina ögon ha insamlat information på ett meningslöst sätt. Vad var all kunskap värd om den inte delades med andra och endast var fast i personens egna hjärna? Då är det som att kunskapen aldrig existerat, kunskap som dessutom kanske kan hjälpa andra att se världen mer nyktert och göra det lättare att förstå och handskas med sin omvärld. Vi är sociala varelser och lever i en civilisation där alla drar nytta av varandra, att undanhålla kunskap blir då likt att undanhålla folk mat och vatten: något förkastligt i mina ögon.

För mig tog det dock tio år att förstå detta med att dela med mig av information men bättre sent än aldrig. Nu vill det endast till att jag skriver mer och får ut allt det jag vill ha sagt. Hur lång tid detta tar och i vilken form det kommer ut är en annan fråga. Sakta men säkert; en sak i taget.

◄ Index