✩ StillaNatt.cc ✩

Tankar om social ångest (del 1)

StillaNatt.cc ⁕ 13 mars 2025

Vad är då social ångest och social fobi? Efter att själv ha gått från att vara fullständigt livrädd för sociala interaktioner till att vara bekväm med det mesta är social ångest för mig kort och gott rädslan för att inte bli accepterad av andra. Det är en oförståelse kring sociala situationer och sammanhang som sedan utmynnar i tankar om att “jag vet inte vad jag skall säga” som leder till att individen sluter sig för att undvika att “säga fel”.

Vad är då lösningen på detta?

Lösningen innefattar många delar. Men i grova drag kan vi börja med tanken att “jag vet inte vad skall säga” och gå in på den. Vad är det här ens för tanke?

Säg att du sitter och har en konversation med en person. Ni pratar om film och personen du pratar med, vi kan kalla honom Kalle, sitter och säger att “jag gillade Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean, han var riktigt charmig och rolig...” och bla bla. Kalle avslutar sin mening och där sitter du och funderar på vad du skall svara på detta. Är du som jag var förr säger du något kort för att du inte vet vad du skall säga. Du kanske skrattar osäkert “hehe” eller säger något annat kort som “najs” och sedan är det klart med det för att du är livrädd för att säga mer och därmed riskera att “säga fel” och få personen att ogilla dig.

I slutänden är du endast världens sämsta konversationspartner som kommer få svårt att få några intressanta och roliga vänner och det är inte vad vi önskar.

Vi kan se det hela från mitt perspektiv idag där jag känner mig betydligt mer social än för 17 år sedan.

Pratar jag med en blyg person, dig kanske, blir jag uttråkad för där finns ingen personlighet. Säg att jag ser Pirates of the Caribbean och uppskattar dessa filmer. Skall jag verkligen engagera mig i konversationen för att jag känner att du kanske är värd det säger jag något i stil med att “jag gillar den exotiska miljön i filmerna, just Karibien med sin strålande sol, sitt turkosa hav, vita stränder och gröna djungel. Det finns en charm i detta just för att det kanske är så olikt mitt eget land Sverige där jag bor som är grått och molnigt sex månader om året, det är som att jag lever mig in i värmen i denna miljö genom filmen” och så fortsätter jag “bla bla”.

Om du på detta endast svarar med ett “najs” har jag ingen lust att fortsätta. Vad får jag ut av att prata med dig? Ingenting. Jag säger något om hur jag upplevde filmen och därefter vill jag höra hur du relaterar till dels filmen och dels till vad jag sade. Du har tankar, du har känslor, och filmen och det jag säger väcker något hos dig. Din enda uppgift är att uttrycka dessa ting, ditt inre liv, så att jag kan lära känna dig. Ett “najs” räcker inte och jag vill inte att du skall försöka vara inställsam och säga att du tänker samma sak för att imponera på mig. Nej tack.

Skulle jag prata om något intellektuellt och du vill verka intellektuell, men är inte intellektuell, då är det ingen mening att du försöker. Du kommer förr eller senare, antagligen förr, exponeras ändå som en bluff. Försöker du vara inställsam gentemot mig blir du överhuvudtaget intetsägande och tråkig. Jag vill inte höra någon som endast håller med mig om allt jag säger. Jag vill höra vad du tänker och känner om det hela. Jag vill veta vem du är och hur du ser på saker och ting.

Och detta appliceras sedan inte bara på en sak utan på allt i livet. Det mesta du ser och hör väcker en tanke och känsla hos dig och det som rör sig i ditt inre skall du få ut i ord. “Men jag är tom, jag känner ingenting!”, “okej, men även likgiltighet är en känsla, varför är du likgiltig då?” och sen svävar det kanske in på en intressant dikussion om att livet känns tomt och du inte har några mål och allt känns hopplöst och gud vet vad.

Som med allt i livet är något svårt i början. Har du haft social ångest länge och sedan nu skall försöka prata blir det svårt. Du är inte van. Allt du säger kanske låter dumt i dina egna öron. Men du behöver likväl fortsätta. Är du fortsatt lika självmedveten om vad du säger som du är med din sociala ångest kan du utröna ifall det du säger är falskt och lögn - att du egentligen inte menar vad du säger. Poängen är att du skall vara dig själv och i och med att du inte pratat mycket vet du inte vem du är och därmed blir konverserandet en process i att lära känna dig själv också. Du kommer växa av att prata.

Försök att förklara något om dig själv när du sällan pratat. Det är svårt. “Jag får ångest av sociala situationer”, “okej, varför då?”, “jag vet inte vad jag skall säga”, “okej, varför då?”, “jag vet inte”. Ifall du lär känna dig själv genom att försöka prata om dig själv kan du få djupare självförståelse och inse att mycket av det du tror och tänkt mest är trams.

“Jag vet inte vad jag skall säga för att jag såg en film med en häftig kille som raggade på tjejer vid en bar och han sade sköna saker och tjejen föll för honom. Men jag har inget självförtroende och tror inte att jag kan säga lika sköna saker som karaktären i filmen. Om jag är berusad på alkohol kanske det går men inte annars”. Varpå svaret kan bli ett “Jaha, men det var endast en film? Tror du det funkar så i verkligheten eller finns en annan dynamik bakom attraktion?”

Varför är ens alkohol sedan roligt? Det är ett socialt glidmedel, det släpper på hämningarna, gör oss mer socialt fria. Det vi vill uppnå med att bryta social ångest är att bli socialt fria utan alkohol. Alkohol är trots allt falskt. Det är en “lösning” på ett socialt problem i några timmar för att du sedan skall vakna upp och fortsatt ha samma problem. Den enda riktiga lösningen är att börja prata.

Så ovanan av att vara tyst behöver brytas med prat.

Vad skall du säga? När jag konverserar med dig vill jag veta vem du är. Det är bäst att du uttrycker dina egna tankar och känslor. Ja, men jag har svårt med tankar? Är du helt tom inombords? Får du inte en enda tanke eller känsla av en film eller annat? Jo, det får du. Det är dags att börja uttrycka dessa och om du upplever det svårt med tankar kan du börja med dina känslor, det är lite mer lättsamt: “Detta var en väldigt god pizza, jag älskar att det lagt på mycket tomatsås och att degen var ganska tunn och inte så tjock. Det känns som att det är mindre kolhydrater då och det tycker jag är positivt, bättre för hälsan liksom, tror jag...”. Eller du kanske ser en fin tavla och imponeras av konstnärens förmåga: “hur fan har han lyckats med detta? Jag är seriöst imponerad över hur han gjort att vattnet ser ut som vatten och att han fått till proportioner och djup i bilden helt perfekt. Det är snudd på ofattbart för mig, jag som knappt kan måla ett träd bra”.

I början kommer du vara nollställd. Du har ingen kunskap om sociala sammanhang. Du vet inte ens vem du är och vad du tycker och tänker. Du vet inte när du säger för mycket och när du säger för lite. I början kanske du är ivrig att öva och pratar för mycket. Men har du något inre liv får du helt enkelt inse att du håller på att hora ut dig. Pratar du med någon som endast säger “najs” är det inte värt att lägga ut hela ditt liv för denna person, det är alldeles för mycket att ge en person som inte ger dig något tillbaka.

Med tiden får du lära dig att du kanske inte skall säga precis allt du tänker. Om du gjorde ett mycket behagligt toalettbesök tidigare under dagen och tyckte ditt bajs luktade gott blir det likväl inte riktigt angenämt för andra att lyssna på. Du kan testa att prata om detta men är du lite vaken kan du se att folk blir lite obekväma av ett sådant ämne. Då har du lärt dig något.

Med tiden inser du sedan att saker du säger och gör inte spelar särskilt stor roll. Det som var en stor katastrof tidigare, likt att rodna eller säga “fel”, blir inte alls något sådant med tiden. Du inser att ingen kommer ihåg saker ändå. Folk som jobbat med mig länge idag minns inte att jag var blyg förr. De tror att jag alltid har varit social när så inte alls var fallet. Folk som inte träffat mig på tio år märker en positiv skillnad, för alla andra är jag endast som jag alltid har varit. Säger jag något “fel” så kanske det blir genant i någon sekund. Nästa gång råkar jag visst inte säga något “fel” och då har alla glömt det tidigare “felet”. Sociala situationer blir som ett tv-spel med oändliga liv. Det är endast att starta om efter att du dött. Råkar du göra något fel på riktigt, det vill säga något riktigt tokigt och kanske förolämpa någon får du uppriktigt be om förlåtelse (om du nu verkligen gjort något fel). Men alla sådana lärdomar kommer med tiden.

När du blir mer bekväm kan du till och med lära dig mer om sociala sammanhang. Se ett litet spel bakom vissa situationer, förstå mer av den social dynamiken. Där du tidigare var totalt uppslukad av din egen ångest och egen oro kan du nu bli mer av en observatör och förstå mer och mer av vad som händer när du blir mer avslappnad socialt. Där du förr inbillade dig att alla var socialt kompetenta och endast du var urusel inser du efter att tag att de flesta är urusla och rätt tråkiga. Nya världar och nya perspektiv öppnas för dig och det finns ingen ände på detta. Så länge du utvecklas kommer du lära dig nya saker.

Även om jag är mycket mer social idag och sällan upplever social ångest gör jag ändå fel. Vissa gånger läser jag av människor dåligt. Vissa gånger missar jag viktiga poänger. Jag lär mig nya saker om mig själv. Blir överraskad över ångest i vissa situationer och frågar mig själv varför jag fick det. Men allt är en process. Jag lär mig något nytt varje dag och det kommer du också göra. Det gäller endast att börja prata och berätta vem du är.

Dagligt skrivande där du uttrycker dina tankar och känslor och försöker förklara varför du tycker, tänker och känner vissa saker hjälper dig att lära känna dig själv. Kom ihåg att det ofta finns ett djupare "varför" till att du tänker och känner olika saker; ett varför som går till de djupaste mänskliga behoven likt acceptans, sökande efter kärlek och annat. Försök nå dit.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Du vill inte prata med någon som endast säger “najs” därmed får du sluta att endast säga “najs” du också. Du kanske vill ha djupare konversationer? Då får du börja med det. Trots allt är det exempelvis trevligt att prata om sina osäkerheter då ingen är perfekt och ingen är självsäker hela tiden, alla blir vi nervösa i situationer och att dela detta med andra för oss närmare varandra än att endast prata om fotboll och tv-spel och andra ytliga ting. Dessa ytliga ting blir efter några “djupare” konversationer ganska intetsägande och tråkiga att prata om vilket även det blir en intressant process att uppleva och upptäcka.

I slutänden handlar det sociala om allt i livet. Det handlar om din egen hälsa och ditt eget välmående (en vältränad person känns mer karismatisk än en fet och ohälsosam). Det handlar om en positiv syn på saker och ting (ingen orkar lyssna på konstant gnällande), det handlar om ärlighet (vem kan vara kompis med en som ljuger hela tiden?) och mycket annat. I slutänden handlar det om att växa som människa och bli en bättre person och när du gör detta får du hela tiden bättre och bättre respons från andra. Då hamnar du till slut på en plats där du tycker det är roligt och stimulerande att socialisera. Du kommer bli väl bemött för att du är mer dig själv och mer fri från alla hämningar som tidigare stoppade dig.

◄ Index