✩ StillaNatt.cc ✩

Tomhet och kvinnor

StillaNatt.cc ⁕ 31 mars 2025

Jag har sedan några veckor tillbaka gjort ett schema för mig själv där jag fyller i hur jag jobbar och när jag skall träna och när jag skall skriva och när jag skall besikta bilen och annat. Det hjälper mig att få en god överblick över mitt liv och gör att jag kan släppa tankar på vad jag har framför mig och fokusera på andra ting. Jag behöver endast kika på mitt schema för att se vad jag har planerat för mig de kommande timmarna och dagarna och jag finner det hela vara gott då jag kan slappna av mer.

Då jag denna kväll tittade på schemat för nästa vecka insåg jag dock att det även gav mig en överblick över hur tomt mitt liv är och vad jag missar och vad som gör mig frustrerad. Främst tycks detta handla om kvinnor.

Den senaste veckan har jag varit social och umgåtts med en och två och tre kompisar vid olika tillfällen; jag har träffat min familj och nästa vecka blir också den social och allt det finner jag vara gott.

Vad schemat skriker till mig är dock att det saknas kvinnlig kontakt. Jag är singel och har varken pussat eller haft sex med en tjej på över fem år; två dejter har det blivit under denna tid. Bristen på kvinnlig kontakt har gått tämligen enkelt, det har inte dykt upp någon av motsatt kön som intresserat mig tillräckligt och även om jag tänkt på tjejer varje dag har det överlag varit lugnt. Jag pratar sällan med kvinnor annat än på jobbet och har heller inte gjort särskilda ansträngningar för att träffa fler tjejer överlag utanför jobbet heller. Jag har hållit mig för mig själv för att mitt liv fungerat bra ändå och är med andra ord ganska bekväm i min tillvaro. En bekvämlighet som tycks farlig då det leder till passivitet på denna punkt.

Vissa kvällar, likt denna, dyker dock tankar på kvinnor upp starkare i mitt sinne och jag inser en slags ensamhet och tomhet i tillvaron vilken jag inbillar mig att endast en kvinna kan fylla.

Jag har som sagt kompisar jag umgås med. Jag är inte ensam. Jag är till och med välsignad med att ha kompisar som jag kan ha öppna och givande konversationer med. Sådana konversationer jag inte kan ha med alla män då jag upplever att jag tänker olikt majoriteten av andra snubbar jag stöter på. Vissa män har lite samma sinnelag som mig och det är sådana jag funnit och kan prata med och det är jag tacksam för, det är antagligen få förunnat.

Även om kompisarna ger mig meningsfulla samtal ekar dock fortsatt en tomhet hos mig och jag misstänker att denna har med kvinnor att göra.

Jag kan se på film i form av en romantisk komedi och fälla en tår i slutet av filmen när mannen och kvinnan hittar tillbaka till varandra efter ett problem och det hela avslutas med en försonande kyss. Kärleken som visas är fin och jag vill uppleva den på egen hand, speciellt då jag aldrig varit kär själv under de 37 år jag nu levt.

Dum som jag är blir jag dock ofta alldeles för självupptagen av mitt liv, exempelvis med mitt schema, och glömmer bort kvinnor. Där andra jagar kvinnor likt en hobby har jag tagit mina intressen och tryckt bort kvinnor ur ekvationen. Jag distraherar mig med än det ena och än det andra och tar omvägar runt kärleken som jag samtidigt inbillar mig att jag söker. Kanske är det av osäkerhet och rädsla, kanske är jag endast en idiot och ägnar mig åt något som liknar självplågeri. Jag vet inte.

Därav att jag upplever en frustration över bristen på kvinnlig kontakt i mitt liv. Det är inte så att jag jagar sex och vill knulla med en massa tjejer. Nej, denna tanke äcklar mig snarare. Jag vill mest träffa någon tjej jag känner mig avslappnad att prata med. Sitta vid ett bord på en restaurang mitt emot en kvinna jag finner vacker och ha ett förtroligt samtal över en middag och ta det hela därifrån. Blir det någonting mer - jag tänker på kärlek, inte på sex - vore det fint, blir det inget av det kanske jag ändå får ha en trevlig stund vilket kommer värma mitt hjärta och förhoppningsvis kännas en aning meningsfullt.

Törsten efter kvinnlig kontakt och bristen på densamma gör mig frustrerad och det är vad mitt schema skriker till mig: att hela mitt liv känns tomt och meningslöst. Där är intressen, jobb och sociala aktiviteter med kompisar inplanerat men det behövs något varmt och kärleksfullt också. Det behövs något feminint i ett liv fyllt med maskulinitet. Det behövs balans. Yin och yang.

Sedan kanske inte en kvinna löser alla problem; en kvinna kanske inte är vad jag verkligen behöver, ty denna tomhet jag upplever kanske är mer spirituell till sin natur. Men efter fem år av relativ torka vad gäller kvinnor är det vad min hjärna hoppfullt ställt in siktet på för att fylla detta tomrum; där inget annat jag tar mig för i den yttre materiella världen gör mig tillfredsställd annat än under en kort tid. Det kanske är ett recept för katastrof, detta med att förlita sig på att en annan person skall fylla tomrummet, och att jag snarare skall fylla det från mitt inre. Jag vet inte. Kanske. Jag får testa och se.

◄ Index